Cotopaxi

En tuff bestigning i lavasand och med höjdsjuka! Mallen & Mimmin i rätt element!

Men åh så värt det när vi kom upp och solen tittade fram, i bakgrunden är högsta toppen av vulkanen...

Mountain bike ner, i hagelstorm och med krampande händer.

Wow. Aventyr, ja! Jag blir lycklig!
Idag har vi varit uppe pa 4900 meters hojd pa vulkanen Cotopaxi som pa indiansprak betyder bade manens hals och eldens strupe. Den ar numera tackt av en glaciar fran 5000 meters hojd. Vi akte buss upp forsta biten och vandrade sen drygt en kilometer i gammal lavasand. Bara en kilometer tankte jag innan vi borjade ga... tio minuter senare dog jag nastan. Aldrig forstatt hur mycket en hojdskillnad kan paverka, men efter tio meter borjade allt snurra och svartna, huvudet dunkade och tydligen forandrades min ansiktsfarg till en jobbigt vit nyans. Efter vatten och lite choklad fortsatte vi i betydligt langsammare tempo och resten gick bra! Nar vi kom upp till hojden dar vi skulle vanda sprang vi till och med en bit extra i snon. Upplevelse! De 11 kilometerna ner tog vi oss pa varsinn cykel och precis da vi skulle ge oss ivag borjade det hagla. Inte lite. Mycket hagel. Aj i ansiktet, kramp i bromshanden och fruktansvart blota rakt igenom alla klader. Men ah sa kul!