Det här med jul, också Frida

Efter ett bra dygn med många fina vänner är jag hemma igen.

Tack Olle för skjutsen, jag hoppas du inte

hamnar i diket på vägen hem!

Har julmyst och fikat

och lekt i snön och klätt gran

och gått på stan... det är fina grejer det!

Men hur som så har jag idag tänkt på

affirmation som man hela tiden har på STN.

Affirmation, inte hittat något bra ord på svenska.

Uppmuntran, bekräftelse, ja.. något ditåt.

Bra är det i alla fall, så tänkte att det skadar aldrig

att affirma någon lite oväntat även utanför STN,

och idag har jag tänkt på Frida.. så..

Frida, Wahiawa, november 2010

FRIDA.

Frida Friski! Du är SÅ bra!

Otippad, det har du hört förr.

Med en djup sida där du bryr dig så enormt mycket

om människor runt dig. Dina systrar, din familj,

dina vänner, främlingar, alla. Du har världens största

hjärta! Du är också den som utan att klaga

plockar undan disken efter andra, tar upp skräpet

utanför papperskorgen eller fixar stoppet i toaletten

även om ingen ser. Även den egenskapen är guld värd.

Din andra sida, den som dyker upp så fort du ger den tillfälle

är sidan som vi alla skrattar åt. Alltid en oväntat kommentar

eller någon helt fantastisk grismach. Hur du avböjde vänligt

men bestämt kommer för alltid vara top tio.

Du är också begåvad... musikalisk och

sjunger otroligt, kreativ och pysslig, lagar mat och bakar

och fixar som en äkta bondmor! Ser dig framför mig

i rutigt förkläde i en liten stuga med vita knutar och rosor.

Jag saknar dig massor. Jag vill skratta med dig,

prata djupt och länge och gå ut på en skön springtur.

Men jag vet att du alltid finns där.

Jag älskar dig.

Ett snöigt hemma

If grace is an ocean, we're all sinking...

Sant. Värt att tänka på.

Vinter är rätt fint ändå. Min snowboard är

så fin med ett ny stickers, HE>I.

Testad har den också blivit. Fast bara på garagetaket

och i en liten backe utanför hemma.

I år ska det åkas! Josefina! Ja!

Och Iran.. ja minsann, det blir inte illa.

Ett snöigt hemma Sverige. December 2010.

Och sedan?

Sen jag kom hem har frågorna varit;

vad händer nu? vad tänker du för våren? ska du plugga?

Det finns verkligen ett helt hav av saker att välja,

och jag har ingen aning.

Men inte tycker jag att man behöver oroa sig för det,

som min vän Madeleine skrev

"I don't know what the future holds, but I know Who holds the future"

Jag litar på det, och gissar att jag fortare än jag kan ana

kommer vara mitt i nästa äventyr.

Fram till dess är det nu lite extrajobb, vänner

och vardagsmys som gäller.

Igår övervann jag en rädsla och gick ut mitt i natten

för att springa. Sprang genom skogen

fast det var så mörkt. Sen drack jag te.

Surfing Moloka'i. Med en så vacker värld som vi har är jag

säker på att framtiden är bra.

Någon gång ska jag bo på en strand och

surfa varje dag. Punkt.

Det är över nu..

Efter tre månader fyllda av lektioner och lekar, skratt och gråt,

surf och skate, städning och organiserande, barn och anties,

bön och barn, hav och vågor, sköldpaddor och delfiner,

arbete och virkning, choklad och oat meal, californier och svenskar,

vacker natur och smutsiga gator, regnbågar och stjärnfall,

galna hawaiianer och stabil floridan,

punkt punkt punkt

kan fortsätta i all evighet, men nu har vi haft vår avslutning

och de av oss som inte fortsatte direkt till Mellanöstern

eller stannar kvar på Hawaii

har nog alla anlänt hem.

Det är tyst, kallt och tomt...

men det känns bra att veta att vännerna vi fått

är vänner för livet

och avslutet på internship ht2010 är bara början på något annat!

Ska bli så spännande att se var alla hamnar!

My dear group of interns, graduating.. this is the start of something else!